borttappad Summer i affär...

usch,,,vi hade en hämsk upplevelse i går.. Vi tappade bort Summer inne på BigW, en shop typ dubbelt stort som Åhlens. Och då menar jag inte typ 2min,,,utan närmare 20min. Det var faktiskt fruktansvärt! Både jag o Chay var där och jag stod o väntade på en personal som skulle kolla en grej åt mej, och Chay hade Summer. Sen går hon 3m framför honom och sen är hon borta!!! Chay säger till mej att han kan inte hitta Summer, och jag typ,,,jaja,,men hon är här nånstans. Hon gillar ju att gömma sej lite bland kläder och så. Det vet ju alla föräldrar. Men sen när han inte kan direkt hitta henne börjar jag oxå leta. Helt lugnt eftersom jag vet att hon måste ju vara här nånstans. Inget att stressa upp sej för. Men sen när minutrarna går----och jag kan säga att dom kändes låååånga---och ingen Summer nån j-a stans, då började jag få lite smått panik. Personalen började leta och söker efter henne på speakern. 10min går och Chay ringer på min mobil och undrar,,,men ingen Summer. Chay håller ärligt på att flippa ur, och har fått panik. En personal hade frågat honom om Summer skulle kunna gått ut med nån annan. Så då hade han rusat ut till parkeringen o letat o tänkt värsta tankarna. Jag kände att jag fick inte balla ur,,,bara leta leta leta,,, men när man kollat överallt 100ggr och ropat efter henne börjar jag känna värsta paniken komma inom mej. Det var sååå hämskt. Vart ÄÄÄÄR hon!!!!! Efter ca20min hör jag -maaaammaaaa!!! , och jag hör att det är Summer. Min älskade älskade Summer. Då har hon gått in i herrarnas omklädningsrum längst in ett bås. Sen har hon inte sagt ett ord, för hon har bajsat-i sin blöja alltså, men hon gillar att göra det lite privat. Så ingen fattade att det var nån där inne. Jag bröt typ ihop när jag omfamnade henne. Började grina o nästan skakade. Och hon fattade inget! Sen kände jag mej helt slut och kunde inte skaka av mej känslan på flera timmar. Satt en klump i bröstet som inte vill gå bort. Både jag o Chay sa att det här var faktiskt det värsta vi varit med om. Och jag vet inte om det låter löjligt,,,för inget hende ju,,,men fasen alltså. Och jag kan säga att bara skriva detta nu gör att jag känner mej helt gråtfärdig och uppstressad. Det är helt otroligt vilka sjukt starka känslor ens barn kan framkalla. Och vilken TUR man har som har dom i behåll. (peppar,,peppar)

Kommentarer
Postat av: Ullis

OMG BIG TIME!!!!

Gud vilken mardröm!!! Fattar precis känlsan av panik..finns inget som betyder så mycket som ens barn...Skönt att allt gick bra. Love you och pussa på man och lilla Summer,

Sis

2009-12-14 @ 09:31:55
Postat av: Jenna

Hej vännen! Berördes enormt av detta och jag kan säga att det låter INTE löjligt och känner igen känslan PRECIS!! När vi var på LEGOLAND i somras så tappade jag bort Edvin för en stund. Det var var inte riktigt som era 20 minuter men säkert 10 i alla fall (det är svårt att uppskatta tiden eftersom varje minut känns som ett ÅR, MINST!). Albin och Patrick var på 3D-film så jag och Edvin var inne i Duoplo-landet, ett litet område/lekland för lite mindre barn där vi skulle leka undertiden vi väntade på P och A. Är med Edvin hela tiden men spanar bort till platsen jag bestämt träff med Patrick för att se om de kommit dit ännu, ja de väntar där så vi kan gå bort, och tittar sen ner och ungen är borta!!! Helt borta! Börjar gå runt och leta för att mer och mer börja springa runt i mer och mer panik och skrika på Edvin. Letar efter hans oranga tröja som är så bra att se annars. Ska försöka ringa till Patrick för att be dem komma och hjälpa till att leta, är helt darrig på handen och lyckas inte ringa för min blockerade hjärna fattar inte att P´s tfn nr inte är inlagt med +46 före numret (eftersom vi är i danmark)och får inte till +-tecknet i min panik. Springer runt ännu mer, har verkligen panik, och tänker till slut att jag måste springa bort till patrick och hämta dem för att hjälpa till. När jag springer bortåt hör jag plötsligt "mamma!!" och det är en gråtande Edvin som ser mig springa bort från Duplo-landet. Vänder mig om, springer emot honom och tar upp honom i famnen och känner PRECIS som du gjorde - darrade i hela kroppen och stortjöt. Efter en stund kommer en dansk tjej fram och (då jga inte fattar danska så bra) TROR att hon säger att hon hade uppsikt över honom under tiden vi var ifrån varandra för att lugna mig. Vet inte helt säkert om det var det hon sa men jag hoppas det var så och sen kan jag säga att jag inte släppte Edvin (eller Albin!) med blicken för en enda sekund under resten av semestern... Jag känner också igen att det ta var en känsla som satt kvar i kroppen länge och att det är det ABSOLUT VÄRSTA jag varit med om. Tänk om... tänk om... Men nu slutade båda våra äventyr lyckligt som tur är. Sköt om er och pussa på den lilla poop-prinsessan lite x-tra! Stor kram från en mamma till en annan /Jenny

2009-12-14 @ 10:53:41
Postat av: mum

Just det!Finns inget som betyder såååå himla mycket som ens tjejer!!Kram på er

2009-12-14 @ 16:36:54
Postat av: martina

oj vad hemskt karro!!!! tappade elias på en stor parkeringsplats i tvåårsåldern, ger mig fortfarande rysningar. kram på er och lägg ut lite nya kort på er och tjejen snart, gärna med lite sommarbilder så man får drömma........

2009-12-14 @ 16:42:26
Postat av: Julius

Huuuuuuuuuuuuuuuu!!! Rena rysaren,.Jag fick gåshud.Jag knäpper händerna. Kram på er ALLA. Dad

2009-12-14 @ 19:10:30
Postat av: Julius

Huuuuuuuuuuuuuuuu!!! Rena rysaren,.Jag fick gåshud.Jag knäpper händerna. Kram på er ALLA. Dad

2009-12-14 @ 19:11:11
Postat av: Lotta

Jag hann få den där otäcka känslan när jag TRODDE att jag tappat bort Noel i en affär, men jag såg honom 1 sekund senare... Så jag kan förstå paniken!! Puss till er alla.

2009-12-15 @ 21:10:19
Postat av: Anna Karlsson

Hej Karro!

Jag har ju inga barn men tårarna rinner ner för kinden och jag blir så rörd och sedan lycklig över att allt slutade väl, hualigen! Ja du ska då inte känna dig löjlig, den som inte kan förstå måste ha känslomässiga problem eller blockeringar... Jag känner precis känslan du beskriver i alla fall även om jag inte tappade bort det allra värdefullaste som ens barn (det kanske i så fall är löjligt men jag är ju ett känsligt vuxet barn ;))

Jag kan tänka mig att det är så barnen också känner om de tappar bort mamma eller pappa. Skönt att allt slutade bra och att Summer inte upplevde samma eftersom det var hon som ville var för sig själv en stund. Min fantasi är alldeles för livlig och jag tror ofta på de allra värsta sakerna som kan hända, usch!



Ta hand om er och jag passar på att önska er en härlig jul och ett ljuvligt gott nytt år!!! Hälsa, krama och pussa familjen! Kramar från Anna i Linköping!

2009-12-20 @ 11:36:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0